Ellen Hedbys bearbetar sorgen efter Quentin: ”Ett extremt tomrum”

Det var den 3 september Ellen offentliggjorde den tragiska nyheten via sitt Instagramkonto.

”Min resa tillsammans med dig var en dröm som gick i uppfyllelse och trots allt vi fick uppleva tillsammans var vi bara i början. Jag hade så många planer och så många minnen kvar att skapa. Jag vet inte vad som gör mest ont. Chocken över vad som hänt eller smärtan över det som aldrig hann hända” skrev Ellen bland annat i det långa känslosamma inlägget.

En månad har gått, den första chocken har lagt sig och saknaden är enorm. En ny vardag har infunnit sig hos Ellen Hedbys.

– När man hanterar fler hästar och har en annan häst som jag tävlar mycket blir man tvungen att fokusera om, trots att man inte är mindre ledsen för det. Då börjar man, vad ska man säga...gå vidare, inte för att man kommit över det som hände utan man går vidare för att livet går vidare. Har man bara en häst och något sånt här händer förändras hela livet och hela vardagen. På så sätt är det tacksamt att ha fler hästar på hög nivå. Därför känns det inte längre som att livet stannat upp. Jag kan leva någorlunda likt fastän jag inte har honom. Jag måste ju ändå fodra, mocka och rida och det livet ser lite likadant ut, säger Ellen Hedbys.

Ellen och Quentin fick en kort men enastående tid tillsammans. Ekipaget ingick i det svenska bronslaget på young rider-EM 2022, vann samma år SM-brons och belönades med Ajaxstipendiet på 300 000 kronor. Dessutom togs Ellen Hedbys ut till prestigefyllda Aachen program of excellence och rankades i Tidningen Ridsport som en av Sveriges största unga talanger. Ellen ser tillbaka på en framgångssaga med ett sorgligt slut.

– Quentin var verkligen en tävlingskompis som ställde upp och gjorde allt jag bad om på banan. Samtidigt var han väldigt komplicerad i hanteringen och att ha att göra mig i stallet. Han tog upp väldigt mycket tid och energi av mitt liv och det har skapat ett extremt tomrum. Det känns, säger Ellen Hedbys och fortsätter:

– Först var det bara sorg. Nu känns det konstigt. Jag undrar vad ska jag göra med all tid. Jag ska ju fylla mitt liv på något sätt och jag har inte bestämt hur, med vad eller med vem än. På något sätt ska jag försöka. Man får ju inte stanna, det är så med tävlingssporten när man vill vara i landslag och allt sånt. Stannar man upp för länge kanske man fastnar. Det gäller att inte fastna i sorg och tankar alltför länge.

Ellen är djupt tacksam för allt stöd, all tröst och alla värmande ord som strömmat in efter den hemska händelsen. Quentin var en välkänd häst som de flesta i ridsporten kände till. Att gång på gång gå igenom det hemska som hänt är tufft mentalt mitt i de tröstande orden.

– Det är svårt, eftersom han var lite av en ”rockstar” för många. Att ha en häst som är lite småkänd gör att sorgen inte blir riktigt privat och man får återuppleva den hela tiden. När jag själv jobbar på att fokusera om får man prata om det om och om igen eftersom varje människa man träffar vill veta vad som hänt. Jag klagar inte utan tycker att det är fantastiskt. Det är så många underbara människor som visat sitt stöd.

Livet går vidare. För Ellen Hedbys del går även tävlingslivet vidare tillsammans med elvaåriga stoet Sonnenkönigin.

– Henne har jag har utbildat själv. Det här är vårt första Grand Prix-år och det har varit otroligt lärorikt och kul. Det har också varit väldigt svårt, eftersom det är mitt första år och hennes första år och vi båda är gröna på den här höga nivån. Vi ska se hur vi gör under resten av året för att det ska bli på bästa sätt för hennes utveckling.